Ovanför mitt hostel, som ligger ganska upphöjt, befinner sig (som bilden visar) Vitkov Hill, som med skånska mått närmast är ett berg. Hur som helst så vad idag dagen då jag besteg detta berg. Snacka om panoramautsikt däruppe, trehundrasextio graders sådan dessutom. Och älskar känslan av att vara så där rejält uppvärmd att det är mer än okej att stå och meditera i ett litet lusthus över ett stup ner mot järnvägen. Det slog mig att jag inte hört tystnad sedan jag kommit till Prag. Det är ett av mina bästa ljud.
Varning: Livsfara att gå nedåt. Halt som tusan.
Detta var en av de bättre dagarna sedan jag bytte hostel. Fick vara ensam i rummet vilket gjorde att jag kunde vädra och ha seriemaraton hela dagen. Gissa vad jag ser? Ledtråd: Alla ser det, pratar om det, höjer det till skyarna, läser böckerna, längtar till sjätte April. Det var min tur att börja, på begäran av en person som nu är oerhört saknad.
Nu ska jag dricka lite traditionellt, varmt vin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar