Så vad gör jag här i Prag, egentligen?
Jag har skrivit hur jag bara hattar runt och har det mysigt men de som känner mig vet att jag aldrig skulle klara av att leva så, inte så länge, inte så att jag hyr lägenhet för det. Och för dem av er som faktiskt inte alls vet vem jag är låter det kanske mystiskt och slappt.
Så en av anledningarna till att jag åkte bort från Sverige och till Prag var för att komma bort från ett kaos. Att få chans att hitta ett lugn i mig som jag på något vis kan bevara som ett verktyg att i framtiden kunna använda lite av när jag som mest behöver. Jag är en oerhört hetsig och yr och stirrig person i min hemstad och mitt hopp var att Prag skulle låta mig få lite ro. Vilket jag är, slog det mig för någon dag sedan, närmare än jag vågat hoppas på. Men det är en annan historia vi kan ta senare.
Hursomhelst så vill jag tänka att oavsett om jag "uppnår" något större under min tid här eller ej så har jag i alla fall fått några månaders behövlig tid för återhämtning, filosoferande; tid att komma närmare mitt sanna jag än jag varit på väldigt många år. År då jag bara kört på, kört mot rött, aldrig riktigt parkerat ordentligt och hunnit reflektera vid vägskäl. För det mesta.
Men jag gör faktiskt något mer i Prag. Jag såg min chans att äntligen få ägna mig åt skrivandet. Under dessa månader försöker jag skriva en roman utifrån en idé som fått gro i mitt sinne under en alldeles för lång tid. Faktum är att tiden har till och med försett min fantasi med två uppföljare. Så jag började någon vecka efter att ha kommit hit, efter att bara ha fått bo in mig i landet lite. Det var trögt att börja men en av mina rumskamrater satte på musik som jag aldrig annars skulle lyssnat på men då såg jag bara hur mina händer öppnade ett dokument, startskottet gick och jag satte igång. Det gick bra fram till Berlin. För där blev det bara lite skrivet i början och ja, efter resan blev jag sjuk och nu är jag bara bekväm och seg. Inte förrän igår fortsatte jag där jag slutat. Det är dock inte helt sant att jag slutat skriva överhuvudtaget under denna period. Boken har bara känts som ett för stort projekt.Istället har fingrarna ihop med anden producerat material till både diktsamling och teatermanus. Och en sjuhelsikes massa dagbokssidor. Och mejl och bloggande såklart. Åh, tänk så det kan bli.
Jag skriver än så länge inte för någon annan än mig själv. För att jag är en person som väl får en idé och då vet att det är kört. Det spelar mindre roll om det slutförs eller ej, det viktiga är att jag ger mig själv den tiden det tar att försöka mig på det. Att konkretisera något abstrakt.
Vad jag egentligen ville ha sagt med detta inlägg är att jag behöver en paus från en massa. Efter mitt tillfrisknande känner jag att jag måste lägga om min kost lite och även börja röra mig och det spritter i kroppen efter träning ute i solen, faktiskt. Jag ska inte blogga under en vecka nu och inte läsa andras bloggar heller. Helst av allt skulle jag stänga ner min Facebook helt men börjar med ett slösurfeförbud. Jag ska våga hålla mig nedkopplad i långa perioder och se vad som händer med min kreativitet och filosofera med mina fina vänner i staden och se mycket på serier och äntligen verkar jag kommit in i en skönlitterär bok jag kämpat med ett tag. Testa lite rutiner ett tag.
Om en vecka är jag tillbaka och ska utvärdera allt lite grann. Jag kan då ge fler skrivartips och bidra med något av mer substans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar