Jag har hittat min nya favoritplats. Folk som finner tjusningen i kyrkogårdar har jag aldrig riktigt förstått men nu är jag konverterad och nöjd. Bestämde mig för att hitta Kafkas grav på Judiska Kyrkogården endast några kvarter från mig. Området är helt absurt stort och så fort jag kom innanför murarna försvann allt yttre buller men hittade självklart inte graven. Det berodde nog mest på att jag inte längre hade det som syfte utan nöjet låg plötsligt i att bara mållöst vandra runt bland de murgrönebeklädda bjässarna till träd, uttala alla vackra, tjeckiska namn och kika in på alla upptrampade stigar längs ännu fler mossiga gravar. Det är svårt att beskriva sanningsenligt men vi kan jämföra denna med kyrkogården i Paris där bland annat en viss Edith Piaf ligger. Som i en Tim Burtonfilm fast solen sken tacksamt så det var inte det minsta skrämmande utan ytterst inspirerande. Där satt jag halva dagen och lyckades klämma fram en novell och andra halvan av dagen skrev jag dagbok i en annan park. Lite så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar